Barnets pass är en Joker i vårdnadshavarnas onda kortspel mot varandra

Det är välbekant att alla barn ska ha ett pass. Lika välbekant är att båda vårdnadshavare måste skriva på ansökan om passhandling.

I en vårdnadstvist blir barnets passinnehav en het fråga. Det är ofta beklagligt att någon av vårdnadshavarna inte vill skriva på ansökan. Vårdnadstvist är en långdragen process och det tar ungefär ett och ett halvt år innan vi får möjlighet att träffas på en huvudförhandling.

Under denna tid får man inte resa på semester med sitt barn. Medan den andra part roar sig fullt ut med sina nya partner vid hav och sol.

Det påstås ofta av motpart att hen befarar att den andra vårdnadshavaren för bort det gemensamma barnet. Rätten agerar inte på ombudets skrivelser att motpart inte är samarbetsvillig kring barnets pass, men det händer inte något. Grunder för påståendet behöver inte vara objektivt förankrade utan man kan blått påstå att risken finns. Inga argument så som att den andra parten arbetar, studerar, har egen bostad här i Sverige tycks vara motbevisen.

Enligt min bestämda mening borde det vara en utslagsgivande omständighet vid bedömningen av samarbetsförmåga mellan parterna. Kan man inte enas om en sådan basal, men dock oerhörd viktig fråga att barnet skall ha ett pass – RÄTTEN, döm till ensamvårdnad.

En förälder som avsiktligt sätter sitt barn i en gisslansituation är inte värd att ha vårdanden.